Fågelbär
Latin: Prunus avium
Utbredning: Fågelbär
förekommer sporadiskt i Götaland och södra Svealand
upp till Värmland och Uppland.
Beskrivning: Fågelbär infördes
till Sverige av vikingar och handelsmän på 800-1000
talet. Den har ett lågt skogligt värde. Det är
ett pionjärträd som bildar rotskott och har en snabb
ungdomstillväxt. Fågelbärsplantorna är frosthärdiga,
vilket gör att det inte är nödvändigt med
en skärm vid plantering. De är skuggtåliga i ungdomen,
men i takt med att de blir äldre stiger kravet på ljus.
Plantorna är omtyckta av vilt, vilket gör att det oftast
är nödvändigt med hägn. Då den är
ett värmeälskande trädslag växer den gärna
i sydsluttningar. Bären är viktig föda för
en mängd fågelarter och det är via dessa fåglar
som en stor del av spridningen sker. Den kan bli över 20
m hög och 100 år gammal. Den låga åldern
beror på att trädet har dålig motståndskraft
mot röta. De vildväxande fågelbären har korsats
med de odlade, vilket gör att det idag är svårt
att skilja de vilda och förvildade körsbärsträden
åt.
www.losa.nu
http://www.losa.nu 
Vänster bild visar fågelbärens knopp och höger
bild visar fågelbärens blad.
Knopp: Knopparna är äggformade, spetsiga
och rödbruna till färgen.
Blad: Bladen är äggformade och har
en grov och oregelbundet sågad bladkant. De är 7-12
cm långa, 3-5 cm breda och har en utdragen spets.
Miljö: Fågelbär trivs bäst
på kalkhaltig, näringsrik och fuktig mark.
Virke: Fågelbär har ett eftertraktat
virke. Virket är segt, elastiskt och hårt men lättbearbetat.
Splinten är rödaktigt vit och kärnan är gul-
eller rödbrun. Årsringarna är tydligt markerade.
Användning: Fågelbärsvirket
används till möbler, fanér, inredningar, musikinstrument
och slöjdvirke.
|
