Ek
Latin: Quercus robur
Utbredning: Eken
har sin naturliga nordgräns strax norr om Vänern, i
en linje från Värmland till Västmanland och Uppland.
Beskrivning: Eken har ett djupt rotsystem som
gör den till ett stormfast träd. Ekplantorna är
känsliga för frost, vilket gör att det oftast är
nödvändigt med någon form av skärm. Eken
är skuggtålig i plantstadiet men blir sedan ljuskrävande.
Huvudstammarna i beståndet bör under hela omloppstiden
få det ljus de behöver för att inte hindras i
sin utveckling. Den kan bli upp till 30 m hög och 700 år
gammal. Förr fanns det gott om ekskogar och de skyddades
av staten för att säkra tillgången på ekvirke
för byggandet av krigsfartyg. Det var ekens förmåga
att stå sig mot röta som gjorde den lämplig att
använda som virke till fartyg. Det mest kända ekbeståndet
i Sverige är ett 400 ha stort område på Visingsö
i Vättern. Här lät staten plantera ek i början
av 1800-talet i krigsberedskapssyfte för att trygga tillgången
på ekvirke till båtbyggeri åt flottan. Intresset
för ek inom sjöfarten avtog dock och idag används
ekarna inte för detta ändamål längre.
www.losa.nu
http://www.losa.nu 
Vänster bild visar ekens knopp och höger bild visar
ekens blad.
Knopp: Knopparna är äggrunda och rödbruna.
Blad: Bladen är oskaftade med runda inskärningar
i bladkanten. Som unga har de hår på undersidan men
blir glatta som äldre.
Miljö: Eken trivs bäst på djupa,
leriga, mullrika marker med god markfuktighet. Den har höga
krav på ståndorten och klimatet, där den vill
ha en lång och varm växtsäsong.
Virke: Virket är hårt, tungt och
starkt. Splintveden är ljust gulgrå medan kärnan
är grågul eller ljus- till mörkbrun. Kärnveden
är resistent mot röta men inte splintveden. Det tar
lång tid att torka virket och det finns risk för sprickor.
Det är lätt att ytbehandla och limma. Splintveden kan
impregneras utan större problem, men kärnan är
svårimpregnerad.
Användning: Det används till parkettgolv,
möbler, utomhuskonstruktioner, inredningar och stolpar.
|
